maanantai 18. syyskuuta 2017

Mandel-råggröt

Jag har funderat vad jag kunde använda råg- och mandelmjölet som befinner sig i köksskåpet. Resultatet blev detta recept! Är så positivt överraskad, både av den lena mannagrynsgrötiga smaken och att jag inte ens tidigare fattat att man kunde göra gröt av råg i mjölform.

2 portioner

1. Koka upp mycket vatten i en vattenkokare.
2. Mät 1dl rågmjöl och 0.5dl mandelmjöl i en kastrull. Koka upp med 4dl av det kokta vattnet.
3. Blanda noga så att det blir mindre och mindre grynigt.
4. Tillsätt salt och sänk värmen väldigt lågt. Låt koka i gärna en kvart minst.
5. Det är bra att då och då blanda och tillsätta mer vatten. Jag tycker jag hade allt som allt 6dl vatten i min gröt.
6. Då du tycker gröten är klar, kan du tillsätta vad du vill. Jag hade i rejält med kurkuma, kanel, peppar, lucuma (håller på och bli av med en blandning av dom i en burk) och blåbärspulver som mamma gett mig. Tror dock att ganska mycket olika grejer skulle passa. Kakao, lingon, äpple, banan etc. Det är väl bara att testa!
7. Jag dekorerade med puffat hirs, dadelsirap, frysta blåbär och mandel.



keskiviikko 23. elokuuta 2017

två nätter och tre dagar i drömstugan

Förra veckoslutet var ett skönt avbrott från vardagen. Vi åkte till Ristos kompis flickväns stuga ett par timmar ifrån Helsinfors. Den stugan är verkligen min drömstuga. Mitt i ingenstans, med en sjö åt tre håll och i princip helt isolerad från omvärlden. Lite isolerade från omvärlden var vi faktiskt. Och med en liten hund, sjuka mängder mat, lite alkohol och en sjö och bastu fem meter ifrån klarade man sig ganska bra. Men visst var det ju ganska kul att komma hem också. (Till en glad Seppo som min kära mamma hade skött så väl <3)













torstai 17. elokuuta 2017

som ett pappersblad mitt i en storm

Människan anses vara ett rationellt djur. Själv har jag börjat ifrågasätta detta påståendet. Ibland känner jag mig som ett pappersblad mitt i en storm. Helt och hållet styrd av min omgivningen. Dessutom känns det som en storm som bara accelererar eftersom jag låter den påverka mig så blir det helt enkelt en ond cirkel. Jag hittar bara inget medel som alltid skulle funka, något som skulle få mig att stanna upp och hitta ett inre lugn.

bild tagen av Vera

"Se karaisee" brukar pappa säga om många saker. Att t.ex. simma i kallt vatten karaisee - det bästa motsvarande ord är kanske stärker. Och det gör väl också saker som känns svåra. Men det känns som att vi människor är ganska skickliga på att undvika saker som är svåra. Att inte bearbeta dem så som man borde.

Psykologiska studier bevisar att om man är redo att verkligen möta en riktigt obehaglig känsla, kommer det värsta vara över inom 90 sekunder. Om man beaktar den så som den är utan att klänga sig fast på den och accepterar den som den är, kommer den inte nästa gång att kännas lika kraftig.

"You choose your reality", tror jag ändå på till en viss grad. Vissa kanske undermedvetet. Men vi har ju makten att flytta på oss, vi är inte träd. Ibland kan det dock vara svårt. Och jag tror att vi ibland måst stanna och uthärda oss för saker.

Men om vi talar om jobbiga perioder, som på något sätt för oss framåt i den riktning vi vill, är det nog viktigt att verkligen ordna sig stunder som man pausar. Gör något som får oss att må bra både nu och en stund framåt. Som att ta sin stund på morgonen och bestämma att nu satan mediterar man! Eller att fixa en liten picnic i vardagsrummet och skippa just den stunden att fundera på alla saker som man måst sköta eller alla problem som kan skita sig. Och bara vara.



tiistai 25. heinäkuuta 2017

en natt i hängmatta

Det var redan förrförra veckoslutet som jag hade äran att med Vera få åka till hennes lande. Vi hade beslutit oss om att sova o hängmattor, så det gjorde vi första natten. Och du milde så vackert det var. Men du milde med vilken huvudvärk jag vaknade följande morgon, hehh. Men det var så värt det! Resten av veckoslutet blev vi väl omhändertagna av hennes morföräldrar som hade maten perfekt dukad på bordet förrän vi hunnit säga mat. Det veckoslutet var en verkligen skön paus från allt som har med vardagen att göra. Att bara kunna göra vad man känner för just precis då känns väldigt befriande. Kanske cykla till byn några kilometer ifrån, eller bara bli och sitta och tala på verandan. Och att som på ett palats få bastun färdigt uppvärmd, basta en stund, ta ett dopp i sjön, basta igen osv. <3 Om det inte annars blir lika soliga och fina dagar, lever jag i vilket fall som helst länge med det veckoslutet. Och hei, gå och check out Veras fantastiska blogg!




















keskiviikko 19. heinäkuuta 2017

Vad är det som skiljer dig från alla andra?

Jag önskar verkligen att alla skulle titta på denna monolog från början till slut



(En tanke som en vän också en gång fått från en bok. En tanke som enligt mig är så otroligt värdefull.) "You're not your thoughts, because you think them. You can't be your feelings, otherwise - who's the you that feels them. You're not what you have. You're not what you do. You're not even who you love or who loves you. There has to be something underneath all that"

tiistai 11. heinäkuuta 2017

turistande och bergsvandring i xian

Förra veckan spenderade jag och mamma några dagar i Kinas gamla fina stad Xian. Vi hade ett fullt schema med de saker som man verkligen borde göra om man åker hit. Första dagen cyklade vi på kärnstadens murar och promenerade längs Muslim Street, andra dagen gick vi på Mount Hua, eller Hua Shan och tredje dagen såg vi på Terrakottaarmén. Om du har tre eller fler dagar i Xian som vi, rekommenderar jag dig att kolla upp dessa saker! Fastän vi hade relativt mycket program, märkte jag hur avslappnande det var göra något helt annat och samtidigt vara ledig från jobbet. Med ont i vaderna (efter bergsvandringen) åkte vi hem och jag fick uppleva en sex-dagars muskelvärk endast i vadmusklerna.



























lauantai 17. kesäkuuta 2017

Varför fuskar vi?

Vad är det alla vill?

Vara lycklig.

Så simpelt skulle jag säga att det är. Och Dalailama också för den delen. När man tänker på allt ont och gott som vi människor ger upphov till här i världen, känner jag att den urprungliga, den djupaste orsaken är vår vilja att vara lycklig. Muslimextremister som självmordsbombar i storstäder, de tror ju på att deras agerande kommer att leda till en - för dem- större lycka. Att de får vara med sin Gud för evigt och att deras Gud för evigt kommer att vara stolt över att de utplånat människor som inte tror på deras Gud.

Visst är denna lycka inte någonting som kommit naturligt till dem. Man föds ju int och bara direkt känner att man måste tro på en högre makt eller en orsak till vår existens för att vara lycklig. Man är det lyckligaste man kommer då man får mat från sin mammas bröst, och är väl utvilad. Närhet, föda och sömn. Tänk om man för evigt kunde vara lycklig av det. Snart kan man få ännu starkare lyckokänslor av att leka - ha roligt. Men sen blir man äldre, och så kanske det inte räcker mera.

För vi ser vad som händer omkring oss. Vuxna människor håller inte bara på och äter, sover, kramas och pussas och leker. Vuxna människor tenderar att vilja lära sig nytt, följa med vad som händer utöver händelserna i ens eget liv. Vuxna människor tenderar att vilja hitta djupare meningar, absoluta sanningar. Mer eller mindre komplexa orsak. Till allt.

Och det känns att det är här det går (det som kan enligt vissa kallas för) fel. Man lägger inge så mycket värde på grundbehoven. Man kanske glömmer dem. Man gör dumma saker. Man kanske slutar bry sig om sina långsiktiga önskningar. Man vill ha allt nu. Man vill få "kicks" av lycka. Och det ska ske snabbt! Man fuskar, till och med med att andas ordentligt! Man går mot rött. Vill ha omedelbar underhållning och öppnar facebook. Man dricker alkohol. Testar droger. Vill ha mycket kompisar och snackar skit. Bestämmer sig för att en tro ska ge svaren och hänger sig 100 %. Man lämnar en tro och "gör uppror". Man vill bli rik, man vill vara populär och älskad, man ljuger, man fuskar, man blir överlämnad, man blir arg. Man gör dumma saker.


Vem är du? Vem är jag? Det är en svår fråga och svaren är olika beroende på vem du frågar. De flesta kanske säger "Jag vet inte". De andra kanske stöder sig på vetenskaplig forskning och har en utrustning med fina teorier, modeller och andra typs av svar.


Men en sak består. Vi försöker hitta på olika sätt att förstärka vår lycka. Vi vet inte vad den egentligen är, för den är så objektiv. Den är helt "olika" för alla. Men samtidigt på något sätt lika. Det är en någon form av grundbehov vi försöker uppfylla. Men våra hjärnor förstör det för oss. Det som gjorde oss lyckliga förra året eller förra månaden, kanske inte gör det längre. Vi inser inte samma skönhet med det stora fönstret i vårt hem som kanske samma dag vi flyttade. Det kanske inte ens är stort längre.


Sä länge vi söker lycka från yttre faktorer, har jag svårt att tro att vi kommer att hitta en värst beständig sådan. Inte för att jag skulle ha det ultimata svaret heller. Vem har egentligen? Vet ens Dalailama, på riktigt?

...