perjantai 13. lokakuuta 2017

"livet är som en hallonlakritsskalle, om man inte tycker om lakrits"

Cajsa Tengblad sa så på hennes föreläsning om välmående i förrgår.

Ja, livet är riktigt skit ibland. Och då är det viktigt att ha saker medpackade som kan hjälpa dig. Välmående kan ses som en helhet av fysisk, psykisk, social, ekologisk och existentiell hälsa (en intressant artikel om existentiell hälsa *klick*). Och det som jag tycker att är allra knepigast är den sociala delen. För så jag ser att någon nära lider eller/och inser sannolikheten av att en katastrof ska hända, då är jag i skitet, för då är det svårt att få hjälp när det är dem som annars skulle hjälpa, som är "mitt" "problem". Båda orden inom citationstecken för det är ju inte mitt problem egentligen. Men det är det ändå.

När "livet krisar" kan man se det som något som man bara måste ta sig igenom. Lite som i meditation. Inte fästa sig vid något utan bara acceptera att det svävar där, emellanåt närmare, emellanåt längre bort, och tro på att det snart går bort på något sätt. Att satsa på de aspekterna av sin hälsa som man kan, tror jag hjälper. Om det är någon som inte testat en lugnande yoga i ett jobbigt livsskede (eller ett bra) tycker jag att man ska göra det. För mig har det haft en större positiv verkan än vad jag först kunde tänka mig. I situationer där en lyckad meditation antagligen skulle vara det bästa, men där det är så otroligt svårt att det bara känns värdelöst.

Men äh, jag vet inte. Jag vill tro på att ju aktivare man arbetar på sin övergripande hälsa, desto bättre klarar man av när saker är skit. Det är kanske det som hjälper mig. Och bara acceptera att saker är som det är, och allt detdär som alla vet att dom ska göra men inte kanske orkar.

sunnuntai 1. lokakuuta 2017

lite positivare tankar

Jag såg en TedTalks med en psykolog som konstaterade att människor har lättare att gå från en positiv känsla till en negativ, men betydligt svårare åt andra hållet. Hon hade t.o.m. bevisat detta med flera olika tester. Jag tycker att ofta då man är medveten om ett visst fenomen, är det lättare att göra något åt saken.
Som ett exempel om jag är sur på någon, har jag lätt för att bara låta den tanken snurra i huvudet utan att egentligen fundera på att vem tjänar egentligen på det!? Och dessutom tar det ju massor onödig energi av mig. Vem vet om det just hänt något till x , som fått x att bete sig på ett visst sätt, som sedan fått mig att bli sur. 
Det var denhär bilden som fick mig att reagaera. Det brukar ju liksom att ens batterier börjar vara slut.



Bilden var i mina några år gamla "hjärtningar" från weheartit, som jag just hade lust att kolla på. Sparade några av alla underbara bilder som jag hittade där för att de får en positiv lugn känsla inom mig.

Finns det något mer lugnande än att vara ensam mitt i ett område med inga andra människor, där människor inte ingripit på naturen (iaf på ett uppenbart sätt)? Som en skog, en ö full av träd, buskar, klippor, toppen av ett flera km-högt berg...


Att jobba på att vara bekväm i sin kropp


Att int ta sig själv så seriöst, kunna skratta åt sig själv


Äta mat som gör en glad

Att få vara med också andra djur än manniskan

Men också kunna ha roligt med människor

Att kunna ha roligt ensam :D

torstai 28. syyskuuta 2017

Vem är jag? - ett perspektiv

Det är en fråga jag ibland känner att man diskuterar mer än gör något åt. Såvitt jag vet, vet ingen det till 100%. Så vad finns det att göra? Det är väl då bara att vara den som man vill vara. Vilken del är det viktigaste för mig? Att vara som den personen jag skulle se upp till? Att vara den som inte bryr sig ett skit? Att vara den konstigaste människan jag bara kan vara? Att vara den mest passionerade människan jag bara kan? Ärligaste? Med den starkaste integriteten?


Jag njuter av de få studer jag är helt ensam. Nu kommer jag att dela med mig något jättekonstigt. För inför de stunderna har jag gjort en låtlista med endast tre låtar atm. Och så när det känns som rätt tid (eller jag helt enkelt behöver en paus från skoljobbet) sätter jag den på och är så konstig jag bara kan. Hoppar, dansar, tänjer, försöker få olika reaktioner i Seppo med att göra nya rörelser som han inte e van att se oss göra, stänger ögonen, rör på mig eller är helt stilla. Sprayar parfym på mig och testar en lila kajal. Egentligen har det ingen skillnad om jag delar med mig detta eller inte. Men jag skulle vilja uppmana alla som är ens det minsta intresserade, att testa. Att då du är ensam, göra det konstigaste eller int alls konstigaste du kan. Göra något som du kanske inte gör när någon annan är hemma.

Naturligvis är inte detta svaret till vem jag är. Men jag tycker det är roligt. Att göra grejer som man inte ser andra göra i vardagen. Göra små (eller stora) saker BARA för sig själv. För att det är roligt. Eller för vad skulle man annars göra? Man föds och dör ensam. Varför inte göra saker ensam då också. Något som många inser och gör också. Men något som iaf jag själv ofta glömmer.



Jag tänker mig att det är ett sätt att komma närmare mig själv. Att inte endast definiera mig själv genom hur jag är med andra personer. Att ha ett eget inre rum där jag kan vara. Helt ensam. Och inte behöva tänka på något annat än att vara vara. Det är kanske mer som en del av sig själv, som man naturligtvis kan prioritera helt hur högt eller lågt som man vill.

maanantai 18. syyskuuta 2017

Mandel-råggröt

Jag har funderat vad jag kunde använda råg- och mandelmjölet som befinner sig i köksskåpet. Resultatet blev detta recept! Är så positivt överraskad, både av den lena mannagrynsgrötiga smaken och att jag inte ens tidigare fattat att man kunde göra gröt av råg i mjölform.

2 portioner

1. Koka upp mycket vatten i en vattenkokare.
2. Mät 1dl rågmjöl och 0.5dl mandelmjöl i en kastrull. Koka upp med 4dl av det kokta vattnet.
3. Blanda noga så att det blir mindre och mindre grynigt.
4. Tillsätt salt och sänk värmen väldigt lågt. Låt koka i gärna en kvart minst.
5. Det är bra att då och då blanda och tillsätta mer vatten. Jag tycker jag hade allt som allt 6dl vatten i min gröt.
6. Då du tycker gröten är klar, kan du tillsätta vad du vill. Jag hade i rejält med kurkuma, kanel, peppar, lucuma (håller på och bli av med en blandning av dom i en burk) och blåbärspulver som mamma gett mig. Tror dock att ganska mycket olika grejer skulle passa. Kakao, lingon, äpple, banan etc. Det är väl bara att testa!
7. Jag dekorerade med puffat hirs, dadelsirap, frysta blåbär och mandel.



keskiviikko 23. elokuuta 2017

två nätter och tre dagar i drömstugan

Förra veckoslutet var ett skönt avbrott från vardagen. Vi åkte till Ristos kompis flickväns stuga ett par timmar ifrån Helsinfors. Den stugan är verkligen min drömstuga. Mitt i ingenstans, med en sjö åt tre håll och i princip helt isolerad från omvärlden. Lite isolerade från omvärlden var vi faktiskt. Och med en liten hund, sjuka mängder mat, lite alkohol och en sjö och bastu fem meter ifrån klarade man sig ganska bra. Men visst var det ju ganska kul att komma hem också. (Till en glad Seppo som min kära mamma hade skött så väl <3)













torstai 17. elokuuta 2017

som ett pappersblad mitt i en storm

Människan anses vara ett rationellt djur. Själv har jag börjat ifrågasätta detta påståendet. Ibland känner jag mig som ett pappersblad mitt i en storm. Helt och hållet styrd av min omgivningen. Dessutom känns det som en storm som bara accelererar eftersom jag låter den påverka mig så blir det helt enkelt en ond cirkel. Jag hittar bara inget medel som alltid skulle funka, något som skulle få mig att stanna upp och hitta ett inre lugn.

bild tagen av Vera

"Se karaisee" brukar pappa säga om många saker. Att t.ex. simma i kallt vatten karaisee - det bästa motsvarande ord är kanske stärker. Och det gör väl också saker som känns svåra. Men det känns som att vi människor är ganska skickliga på att undvika saker som är svåra. Att inte bearbeta dem så som man borde.

Psykologiska studier bevisar att om man är redo att verkligen möta en riktigt obehaglig känsla, kommer det värsta vara över inom 90 sekunder. Om man beaktar den så som den är utan att klänga sig fast på den och accepterar den som den är, kommer den inte nästa gång att kännas lika kraftig.

"You choose your reality", tror jag ändå på till en viss grad. Vissa kanske undermedvetet. Men vi har ju makten att flytta på oss, vi är inte träd. Ibland kan det dock vara svårt. Och jag tror att vi ibland måst stanna och uthärda oss för saker.

Men om vi talar om jobbiga perioder, som på något sätt för oss framåt i den riktning vi vill, är det nog viktigt att verkligen ordna sig stunder som man pausar. Gör något som får oss att må bra både nu och en stund framåt. Som att ta sin stund på morgonen och bestämma att nu satan mediterar man! Eller att fixa en liten picnic i vardagsrummet och skippa just den stunden att fundera på alla saker som man måst sköta eller alla problem som kan skita sig. Och bara vara.