sunnuntai 31. elokuuta 2014

bentacksamhet och reflektering kring människans återhämtningsförmåga


Okej random thought här. Men tänk hur tacksamma vi borde vara till våra ben. Kom och tänka på det då jag igår i muskelvärkriga ben steg upp halv åtta på morgonen för yoga i stan. Så kom jag hem, packade väskan full och for tillbaka för att rasta brorsans hund Money, gick till andra brorsan för matte hjälp, och for sen ännu på servitörjobb i nästan 10 timmar. Benen kändes som knackorvsskal fyllda med stenar då jag i snigelfart tog mig hem mitt i natten.

Redan nästa dag kunde jag gå på mina ben.


I admit - texten är skriven bara för att visa upp mina ben.


Jag är mest fascinerad över, hurpass snabbt benen återhämtar sig. Hurpass snabbt kroppen återhämtar sig av någon sorts ansträngning. Samma med hjärnan. All sorts ansträngning/retning/händelse/vadsomhelst återhämtar vi oss från och blir också starkare av. I benfallet, blir de - med hjälp av mat och sömn "hållbarare", och om denna dag skulle ske imorgon, skulle jag kanske inte vara lika slut. Samma med träning. En 2 km joggingtur t.ex. kan kännas jätte tung första gången, men redan nästa gång är det inte lika jobbigt...

Så vad lärde vi oss av detta? Det är bra att utsätta sig för saker! Man orkar och/eller kan bättre nästa gång man gör något liknande. MEN - kom ihåg dina rest days!


Ps. Såå glad att kameran är tillbaka! Iiiih

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti