maanantai 26. tammikuuta 2015


Varför är det alltid när jag lyssnar på någon viss sång som jag tycker att jag plötsligt inser min gällande "livssituation"? Hahha till exempel idag när jag satt i bilen och körde och basson dunkade högt i trumhinnan så fick jag en så jävla bra känsla. Livet går ganska bra just nu. Det finns så mycket att vara stolt över och tacksam för. Vänner, erfarenheter, prestationer.. Problemet är när musiken inte mer dunkar eller när det inte finns någon att tala med och allt det dåliga hinner ikapp. Saker man skulle ha kunnat göra så mycket bättre eller ha låtit bli att göra, dumma saker man sagt och allt annat. Det är så lätt att inte bry sig när det händer mycket, men när det kommer till kritan är man ändå ensam om sitt liv, och de s.k. spökena kommer alltid ifatt. Mitt bästa "tips" är att bara låta dem komma, och jag vet inte -prata med någon man litar på - och skratta, för man kan i vilket fall som helst inte undvika dem för evigt. När det gått över kan man ytterligare uppskatta allt det goda. Och ja, när(/om?) man sen sitter där i bibban och läser till studenskrivningarna får man säkert också ett helt nytt perspektiv på det hela, höhö.



Men är det inte ändå ganska härligt?! Man känner! Man lever! ALL GOOD

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti