torstai 5. helmikuuta 2015

utvecklingen i min sportgren

Ett tag började inläggen här förkovra sig mot ämnen angående hälsa och träning, och jag skulle gärna återta denna riktning. Jag har nu tränat brasiliansk jiu-jitsu i ett och ett halvt år och jag är väldigt glad att jag valt denna sportgren. Men på sistone har det kännats som att gnistan inte riktigt funnits där och att jag liksom sparkat på ställe. Idag hände dock något speciellt. Det kändes det helt enkelt jättebra under hela träningen och jag tycker att jag kom ovanligt mycket framåt i min teknik. För en gångs skull var det inte bara roliga träningskompisar eller söta tränare som fungerade som sparken i baken. Det var insikten om att jag verkligen utvecklas. Långsamt som fan - men ändå. Detta är något som jag tycker är viktigt för alla som håller på med en sportgren (eller något annat) att veta; att inte sluta när det känns som tyngst. Viktigt är att kunna registrera en träningssvacka, för de kommer till oss flesta tidvis, och helt enkelt "kämpa" vidare. Det är då man utvecklas. Om det sen inte efter någon månad skett en förändring, kan man nog börja fundera på att byta till något annat.

bildtagare: Silja; bildobjekt: jag och Annika

I crossfiten talar man om "Mechanics, Consistency, Intensity" då man lär sig en ny rörelse, och här tror jag grundidén är den samma. I BJJn måste man först lära sig en teknik, varefter den övas om och om igen (t.ex. i form av drillar) och först sedan börjar man märka att den fungerar att användas i sparr. Det är åtminstone vad jag kommit fram till att fungerar för mig i min -tillsvidare rätt så korta- "BJJ-karriär".

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti