tiistai 27. joulukuuta 2016

fem projekt för jullovet

För mig började jullovet för exakt en vecka och en dag sedan. Jag drog alltså lättnadens suck på måndagen 19 december efter den sista tenten, och firade detta med att fara på Ruplas hävikkilounas med Vera. God + billig mat + underbart sällskap =  Och för mitt nästan en månad långa jullov hade jag typ månader i framväg planerat in projekt som jag ville sätta igång när allt det hemska väl var över. Vill nu dela med mig fem av dessa projekt som satts igång. Ironiskt nog börjar vi med

1. att inte planera för mycket. Kanske lite abstrakt, men fick faktiskt en lösning. En ny och mindre kalender som jag fick som julklapp av Lotta. Det ryms helt enkelt inte utförande planering för varje timme.




2. Ett annat projekt som nu kommer att utföras vid årsskiftet är att Risto flyttar till mig i Tölö! Min rumskompis flyttar ut, och att nu planera när man ska föra vad och hur har visat sig vara mer utmanande än vad man tänkt sig..


Bild tagen idag från vår "vandring" i Noux nationalpark

3. En två till tre veckors grain-free diet började igår, då jag vill se hur min atopiska hud reagerar. Det, att jag inte planerar in allt för mycket stöder ju detta, då jag får mer tid att planera och tillaga maten. Även flytten gör ju detta lättare, då jag nu bara har ett ställe jag sover i..


4. Jag lånade ett nothäfte med klassiska stycken från bibban, och har börjat spela piano. (Det var Ristos villkor för att behålla pianot nu när vi flyttar ihop - hade märkt att det blivit lite dammigt under det senaste halvåret, heh.)


5. Kodning var något som jag sedan länge planerat in att börja öva under jullovet, och har nu några timmar övat m.h.a. Codeacademys nätsidor. Rekommenderar ifall intresse finns!


lauantai 17. joulukuuta 2016

perspektiv

Ted Talks är en otrolig värld.

Efter att ha sett denna video, konstaterade jag det.



Sedan såg jag denna, och nu har jag bokstavligen inget mer att säga.

maanantai 28. marraskuuta 2016

en dag i en stad

Har du någonsin funderat på att bara för en dag åka bort till en annan stad, helt ensam? Jag har. Lördag morgon steg jag upp halv sju på morgonen, åkte spårvagn till Böles tågstation och satt mig i tåget mot Åbo. Känslan att i lugn och ro få sitta i tåget, dricka kaffe och läsa en bok...

Jag hade i förhand fått tips av min vän som bott i Åbo största delen av sit liv, printat en karta och prickat in hur jag ska ta mig till varje plats. På nätet hade jag också tagit reda på vad som händer i Åbo just den lördagen och vilken tid allt är uppe. 


Det som var särskilt skönt var att jag inte hade någon annans önskemål att ta i beaktande, och behövde inte känna någon press på att jag "måste hinna" titta på någon särskilt. Förutom en sak som jag gjorde genast då jag kommit till Åbo. Det enda min vän absolut tyckte jag skulle fara till var "Luostarinmäen käsityöläismuseo", så dit for jag.


Luostarinmäen käsityöläismuseo, är en sorts musée som visar hur just det stället såg ut förr i tiden. Jag betalade som studerande 4e vid receptionen, fick en karta och började kolla runt. Det är byggt som en liten by med olika stugor för olika ändamål. Vissa var hem, andra var posten eller guldsmedens stuga. På en av innergårdarna kom denna kvinna emot mig och berättade lite mer om just de stugorna, vem där bodde, när och varför de som ut som de såg ut.


Kanske bättre att inte berätta så utförligt om precis varje ställe jag gick till. Låter de några bilderna tala för sig.









En verkligen känsloväckande utställning i Åbos huvudbibliotek. "Afghanistan i kvinnornas ögon"


Passade på att träffa Ristos morfar som bor ca 20 ifrån Åbo centrum med buss. Vi tittade på lite söta foton på Risto som knatte. Fick sedan till hemvägen en chokladplatta så man inte behövde bli hungrig under den långa bussfärden.


Min dag var överraskande lyckad. Vädret var fint, det var lätt att hitta till ställen och de "planerade aktiviteterna" var intressanta. Hann ännu på kvällen snabbt träffa Omar som studerar i Åbo, innan han skulle uppträda i domkyrkan.

Så som den gamling jag är, var det en verkligen givande dag, och kan tänka mig att i något skede åka för en dag till en annan stad. Helt sådär annars bara.

sunnuntai 6. marraskuuta 2016

om att utveckla sig själv

Jag känner att jag aldrig riktigt vet och kan tillräckligt, att jag inte någonsin är tillräcklig som person i  alla delar av livet. De senaste veckorna har det handlar om att tackla varenda skoluppgift som kommit emot och att läsa igenom precis allt som jag borde ha läst i detta skede av varje kurs. Dessutom inte bara kurs, utan även böcker, nyheter och tidningar jag känner att jag borde läsa för att känna att jag gör något viktigt och konstant utvecklas som person. Denna fixering har kännats jättebra. Eftersom jag fått mycket gjort. Varje "utförd uppgift" har gett nästan som ett tillstång som jag skulle jämföra med att vara hög. Men tillsammans med alla träningar, som varit som en del av all fixering och sporadisk människokontakt, har jag samtidigt gått emot allt det jag vill vara som en människa. Närvarande här och nu.

Att konstant sträva efter att vara perfekt, är lite som att vara kär i en kändis. Det ger otroliga kicks och känsla av tillfällig lycka (typ när man ser någon intervju med kändisen jmf. när man lyckats få en uppgift gjord enligt alla ens krav), samtidigt som man kan känna sig väldigt olycklig. (Man inser att man aldrig kommer att vara tillsammans med denna person jmf att man aldrig kommer att känna att man nu kan ta det lugnt, att man är perfekt som det är, att man inte behöver förbättra allting etc.)

Vissa saker kan man inte påverka. Det är egentligen gällande de saker man gör självständigt, där man kan gå enligt dessa modeller. Jag tror att parförhållanden kan vara något väldigt svårt när man fungerar på detta sätt. Kanske det fungerar helt okej om båda är likadana, det vet jag inte. Men i detta fall kan det vara en väldigt svår egenskap att ha. Man kan inte "programmera om" en annan person, eller ha hen som ett objekt för ens besatthet om att utföra saker som effektivt som möjligt.

Det var en (ganska jobbig) person som sade till mig att hon måste ha massor att göra hela tiden, hennes kalender är helt full osv. När hon har mycket hon vill tala om med sin pojkvän, orkar han inte lyssna så aktivt som hon skulle vilja och hon blir frustrerad. När hon har något annat hon vill fokusera på och han istället känner för att ta kontakt, blir hon störd och förstår inte varför han inte skulle ha kunnat vara sån då när hon ville tala. Detta tror jag är ett problem som lätt kan uppstå för en person som är ganska extrem med sitt behov att hela tiden prestera.

Därför är parförhållanden något som kan vara väldigt svårt att matcha ihop med att den ena har denna växel på. Personligen känner jag att jag har väldigt svårt att balansera min personlighet in i det kaoset vi kallar för livet, eftersom man inte i all evighet kan leva ett liv i någon sorts isolation och ha det perfekta livet många kanske strävar till, eftersom det alltid finns saker som inte går så som man skulle vilja. Man är en liten klump på en planet på 510 miljoner kvadratkilometer med över 7 miljarder liknande klumpar. Klumpar vi kallar människor. Människor mer en så otroligt olik kultur. T.o.m. i samma världsdel, land och stad, blir vi så olika. Blir till med olika gener, växer upp i olika familjer och möter och blir påverkade av olika människor. Vissa på ett mer genomgripande och livsomvälvande sätt än andra.

Det som jag anser så otroligt svårt, är att lära känna dig på ett sätt som tillåter mig att förstå och acceptera dig som du är och hur jag ska vara med dig. Och att gräva ännu djupare och lära känna mig på ätt sätt som tillåter mig att förstå och acceptera mig som jag är och hur jag ska vara med mig själv. Det är nog det svåraste.

sunnuntai 30. lokakuuta 2016

lustgas i hjärnan - vad händer?


Vad är inte ett coolare ämne att forska i än hjärnan? Det går att tillämpas inom alla ämnen, och ger oberoende vad det gäller en djupare förståelse till läsaren. T.ex. lustgas och hjärnan. Finns det en intressantare kombination av ämnen än det? Till mig kommer det ganska högt upp på listan. Om jag efter att arbete inom företagsvärlden kände att jag vill omutbilda mig, skulle det antagligen vara till hjärnforskare. Nu är jag inte det, och studerar inte något som ens tangerar det ämnet, men vill lyfta fram något intressant jag hittat på nätet gällande ämneskombon dikväveoxid och hjärnan.

Efter att forskare sövt en testperson med lustgas till ett anestetiskt tillstånd (ber om ursäkt för ordmisshandel), har en EEG (som registrerar hjärnbarkens elektriska aktivitet) påvisat en oscillation av deltavågor i hjärnans främre del så långsamt som var tionde sekund. Och detta tillstånd fortsättande i upp till tre minuter.

Enligt en annan källa (hähää ingen korrekt källhänvisning denna gång), alstras Delta-hjärnvågor då vi är i ett drömlöst sovtillstånd och i den "djupaste" meditationen. Dessa magiska vågor ska även sparka bort all extern medvetenhet och är samtidigt en källa för empati. Som pricken över iet stimuleras läkande och regeneration och därför är även djup sömn så viktigt i läkningsprocessen.

Faktumet om att Delta-vågor associeras med djup sömn tas även upp i min huvudkälla, men utöver det nämner de att vågorna framkallade av lustgasen är dubbelt så stora och till synes "kraftigare" än dom som uppkommer i sömnen. Professorerna konstaterar även att "dikväveoxid kontrollerar hjärnan på ett sätt som ingen annan drog gör".

Det finns mycket intressant att ta upp från denna artikel, men under med rädsla av att skriva sakfel, tillåter jag dig som läsare att istället läsa artikeln jag inspirerades av, och bilda dina egna tankar. Och kommentera gärna om du hittade något specifikt som intresserade dig!

http://medicalxpress.com/news/2015-07-reveal-brainwave-patients-nitrous-oxide.html
http://www.brainworksneurotherapy.com/what-are-brainwaves

Själv intresserade jag mig för hjärnvågor då jag skulle skriva en rapport om meditation. Stötte under processen på forskning gällande detta, och blev väldigt intresserad, eftersom dikväveoxid under en lång tid varit ett ämne kring vilket jag funderat mycket.

torstai 29. syyskuuta 2016

september på gott och på ont

negativa saker

  • just som träningen gått som på räls blev jag sjuk under två veckor
  • fick hud-svampinfektion vilken jag nu haft den senaste ena och en halva veckan
  • fick inte se Seppo för att inte smitta honom
  • fick en allergisk reaktion av antibakteriella salvan jag använde och fick mitt på natten åka iväg till sjukhuset och köa i tre timmar på Haartmans dejour (och sova fem timmar före skolan började)

positiva saker

  • skolan har vart krävande men intressant och t.o.m. kul ibland
  • hur härliga människor i det allmänhet finns
  • just nu är jag frisk från flunsa och väntar på att svampen ska försvinna och såret på kinden ska läka efter att man opererade bort mitt födelsemärke
  • har haft en relativt bra dygnsrytm på sistone
  • har börjat läsa en jättebra bok (Gone Girl som Jessi lånade)
  • idag fick jag ett stort skolprojekt gjort och föredrag presenterat
  • alla smutsiga och svampiga kläder, lakan & handdukar tvättade i fem tvättar
  • mamma på besök hela kvällen<3
  • imorgon åker jag till Åbo med Seppo och Risto! - ett helt veckoslut på lande


vi hade Seppo en stund ute och forska i sitt fina sele / fick ha kontakt med honom i en heltäckande huppare [/ även kul att få träffa så många kompisar i.o.m. visiter för att se Seppo! höger bild tagen av Matilda]


megafin utsikt på kvällen från caféet


Linns födispresent var att hon skulle bjuda pizza och vin på Linko varefter kvällen förlängdes och vi råkade promenera oss fram till Café Regatta


fint konstverk som Vera märkte i Rupla på vår söndagseftermiddag med konstutställning, massor promenerande och pizzaaa


bestieees - megasöt bild från igår

perjantai 23. syyskuuta 2016

23 sept. -16



Varför känns det alltid så bra när jag håller på med något dumt som måste vara sådär smått extremt?

Som ett (inte så vilt) exempel så vaknade jag klockan ett på natten idag och istället för att bara försöka lägga mig om, bestämde jag mig för att stiga upp. Och att börja skriva på ett skolprojekt. Visserligen har jag 10 sidor att skriva som ska vara inne inom en vecka. Men idag ska jag även ha kvällstur på jobbet, vilket betyder att jag måste hållas vaken 21 timmar. Och så har jag ju varit sjuk nu i ett tag...
Men sova hinner man i graven, sägs det ju. Och det är visserligen sant. Så om jag nu på något sjukt sätt finner njutning i att pina mig själv, så varför låta bli? Hahha

Och att i det gatubelysta mörkret och lite kyliga höstluften promenera till 24/7 öppna Alepan för banan och lite grötingredienser, är ganska mysigt på något sätt. Och veta att hela dagen ännu är framför.


maanantai 19. syyskuuta 2016

Zucchini-linsspagetti

Jeeeah.
Efter sokeriöverit med min arbetskumpan på jobbet igår, och kännandes ännu sjukare någonsin idag, bestämde jag mig för en timme sedan att i fyra veckor framöver hålla sockerstrejk! Alltså först och främst inga bullor, kakor eller sötsaker. Men inte heller drycker eller mat som innehåller socker. Den första och lättaste åtgärden, kändes som att göra en ordentlig måltid. Således plockade jag fram ett recept från en broschyr av vegaaniliitto som jag sparat i min kalender. Zucchini-linsspagetti. Och ändrade lite enligt ätarnas smak, önskan och tillgänglighet. Vad som behövs:



  • en lök
  • 3 vitlöksklyftor
  • champinjoner
  • 1 mindre zucchini
  • 500g tomatkross + vatten
  • ca 3 msk tomatpuré
  • 2dl röda linser
  • 1 grönsaksbuljong
  • torkad persilja eller basilika
  • soja & peppar
  • fullkorns-spaghetti

  1. skär lökarna och zucchinin efter behag
  2. stek lökarna och champinjonerna i olja i en panna, smaksätt med soja
  3. koka spaghettin
  4. koka tomatkross, tomatpuré, linser, champinjoner, grönsaksbuljong och persilja/basilika i ca 15 min
  5. tillsätt i något skede zucchini och peppar
  6. låt muhi så länge du orkar
  7. ät


sunnuntai 18. syyskuuta 2016

en liten seppo

Idag har varit en ganska perfekt söndag. Lite sjuk ännu, men väckning klockan åtta. Så har jag läst tidningen från datorn, lekt med Seppo, ätit gröt och vindruvor, tvättat Seppo och putsat hans öron "yhteisvoimin" med Risto. Och bara legat och dega.

Bild tagen nyligen.



Nu har vi haft Seppo i en och en halv vecka. På fredag åkte hans bror Kauko till sitt nya hem efter att ha haft Seppo som sällskap under en vecka. Nedan lite bilder på bebisarna. Seppo känner man lätt igen från de vita tassarna och fläcken på magen.













i've got a secret and I won't tell you what it is ;)



Bröderna blev så bra vänner, att jag var rädd ifall Seppo alls skulle klara av att leva utan Kaukos stöd. Överraskande bra har han dock nu anpassat sig, och från att ha varit lite av en "eremit" har han nu transformerats till värsta famnbebisen. Eller axelbebisen - han gillar nämligen att klättra upp på mina axlar och börja tugga på mitt hår...

lauantai 13. elokuuta 2016

meet seppo

Nu är det bara en månad kvar tills en liten kattunge vid namnet Seppo kommer till min familj❤️



nami arm








inte på flow festival

En lugn dag på jobbet. Ganska skönt faktiskt. Att bara sitta och läsa hufvudstadsbladet inne i den lilla försäljningshyddan, och veta, att jag tjänar lika mycket som igår då det knappt blev tillräckligt lugnt för att äta.



...

Skulle faktiskt fortsätta på dethär före det slutligen kom en kund.

Några minuter senare lyckades en liten fågel borra sig in från de halvt slutna dörrarna. Under försöket att få den ut lyckades tjugo fler getingar storma in. Så nu har vi mig här, en halv timme senare misslyckad med min misson, utanför och frysandes i min filt, väntandes på att den inte mera så lugna jobbdagen ska ta slut.


Update

Det blev riktigt fint väder på kvällen, så fick jobba hela dagen. Nu i efterhand känns dock fåglarna och getingarna som ett ganska litet problem, då någon underbar person kom och stal min ryggsäck från caféet. Inklusive plånbok och min guldklocka ärvd av mommo. 

torstai 4. elokuuta 2016

det eviga dilemmat om när man egentligen är lycklig



Att momentärt känna sig lycklig är ganska lätt. När alla tillsammans skrattar till ett skämt, under den perfekta kyssen, sista jobbdagen, eller när man är full. Eller hög. Eller vadsomhelst. Alla har väl sina stunder. Men vad gör man sen då man blir helt förtvivlad då man är i bråk, inte får dendär uppmärksamheten kan önskar, 100 saker skiter sig på samma gång eller när man mår illa och spyr över sina fina kläder.

Jag är själv ganska nyckfull med mitt humör och ibland t.o.m. mina känslor. Jag har märkt att det till en stor del har att göra med att jag ibland är obekväm i mig själv. Att det kan kännas otillräckligt att bara ligga ensam i sängen och läsa en bok. Varje dag måste ha program, varje dag måste vara produktiv. Harma sig för det som är över och det som ska hända.

Och nej, inte behöver det ju vara dåligt om man sen fullt ut kan vara med i det som händer just nu. Men när tankarna börja vandra, man kanske får ont samvete för någon/något regelbundet - då borde man nog reflektera lite över sig själv. Jag menar - själviskt sagt - men vem lever man egentligen för? Sig själv. Tror jag iallafall. Givetvis ska man vara där och stödja andra som har det jobbigt, och annars också visa att man finns där, men sist och slutligen lever man ändå för sig själv. Den du kan påverka mest är själv, ingen annan.

Vad vill jag? Personligen och just nu vill jag ha ett "nätverk" av människor jag genuint bryr mig om & som bryr sig tillbaka. Jag vill må bra - jag behöver bra mat och en relativt fysiskt aktiv livsstil för att må bra. Jag vill ha en rikting. Något jag siktar på, en utbildning som jag är redo att kämpa för, svettas och t.o.m. gråta för, för att känna att jag utvecklar mig själv. Jag vill ha intressen- en idrott- som motiverar mig till att lära mig nytt hela tiden, och ger mig en belåten känsla efteråt.
Jag säger verkligen inte att detta är det rätta sättet att tänka, utan jag säger att detta är det rätta sättet att tänka för mig för att må bra. Och det räcker.

Med detta ens 50% under kontroll, försöker jag påminna mig själv att de flesta stunder ändå är rätt så bra. Även när kön i caféet känns oändligt lång; att bara le till kunden framför mig och göra hens stund så bra som möjligt i solen, ätandes glass och tittandes på segelbåtarna som kluckar på vågorna. 

Min uppfattning av lycka är alla dedär stunder. Men grejen är den, att man inte sådär kan förvänta sig att lyckan kommer till en, utan att man måste aktivt försöker komma åt den. Den är ändå "bara" i huvudet. Kanske bara doften av kaffebönor som mals, beslutet om att inte öppna facebook idag, en yta man gjort ren, ett leende man fått på någon annans läppar, ett samtal till mamma, en simtur, ett bra kapitel i en bok, en kram, åskådandet av en skuttande hundvalp. Eller bara de tre sekunderna man ständer ögonen och andas in och ut.


och ta hand om Money över veckoslutet





träffade Matilda efter en lång tid!


Jens och Noras hundvalp Rocky





på vanding i Noux nationalpark