torstai 29. syyskuuta 2016

september på gott och på ont

negativa saker

  • just som träningen gått som på räls blev jag sjuk under två veckor
  • fick hud-svampinfektion vilken jag nu haft den senaste ena och en halva veckan
  • fick inte se Seppo för att inte smitta honom
  • fick en allergisk reaktion av antibakteriella salvan jag använde och fick mitt på natten åka iväg till sjukhuset och köa i tre timmar på Haartmans dejour (och sova fem timmar före skolan började)

positiva saker

  • skolan har vart krävande men intressant och t.o.m. kul ibland
  • hur härliga människor i det allmänhet finns
  • just nu är jag frisk från flunsa och väntar på att svampen ska försvinna och såret på kinden ska läka efter att man opererade bort mitt födelsemärke
  • har haft en relativt bra dygnsrytm på sistone
  • har börjat läsa en jättebra bok (Gone Girl som Jessi lånade)
  • idag fick jag ett stort skolprojekt gjort och föredrag presenterat
  • alla smutsiga och svampiga kläder, lakan & handdukar tvättade i fem tvättar
  • mamma på besök hela kvällen<3
  • imorgon åker jag till Åbo med Seppo och Risto! - ett helt veckoslut på lande


vi hade Seppo en stund ute och forska i sitt fina sele / fick ha kontakt med honom i en heltäckande huppare [/ även kul att få träffa så många kompisar i.o.m. visiter för att se Seppo! höger bild tagen av Matilda]


megafin utsikt på kvällen från caféet


Linns födispresent var att hon skulle bjuda pizza och vin på Linko varefter kvällen förlängdes och vi råkade promenera oss fram till Café Regatta


fint konstverk som Vera märkte i Rupla på vår söndagseftermiddag med konstutställning, massor promenerande och pizzaaa


bestieees - megasöt bild från igår

perjantai 23. syyskuuta 2016

23 sept. -16



Varför känns det alltid så bra när jag håller på med något dumt som måste vara sådär smått extremt?

Som ett (inte så vilt) exempel så vaknade jag klockan ett på natten idag och istället för att bara försöka lägga mig om, bestämde jag mig för att stiga upp. Och att börja skriva på ett skolprojekt. Visserligen har jag 10 sidor att skriva som ska vara inne inom en vecka. Men idag ska jag även ha kvällstur på jobbet, vilket betyder att jag måste hållas vaken 21 timmar. Och så har jag ju varit sjuk nu i ett tag...
Men sova hinner man i graven, sägs det ju. Och det är visserligen sant. Så om jag nu på något sjukt sätt finner njutning i att pina mig själv, så varför låta bli? Hahha

Och att i det gatubelysta mörkret och lite kyliga höstluften promenera till 24/7 öppna Alepan för banan och lite grötingredienser, är ganska mysigt på något sätt. Och veta att hela dagen ännu är framför.


maanantai 19. syyskuuta 2016

Zucchini-linsspagetti

Jeeeah.
Efter sokeriöverit med min arbetskumpan på jobbet igår, och kännandes ännu sjukare någonsin idag, bestämde jag mig för en timme sedan att i fyra veckor framöver hålla sockerstrejk! Alltså först och främst inga bullor, kakor eller sötsaker. Men inte heller drycker eller mat som innehåller socker. Den första och lättaste åtgärden, kändes som att göra en ordentlig måltid. Således plockade jag fram ett recept från en broschyr av vegaaniliitto som jag sparat i min kalender. Zucchini-linsspagetti. Och ändrade lite enligt ätarnas smak, önskan och tillgänglighet. Vad som behövs:



  • en lök
  • 3 vitlöksklyftor
  • champinjoner
  • 1 mindre zucchini
  • 500g tomatkross + vatten
  • ca 3 msk tomatpuré
  • 2dl röda linser
  • 1 grönsaksbuljong
  • torkad persilja eller basilika
  • soja & peppar
  • fullkorns-spaghetti

  1. skär lökarna och zucchinin efter behag
  2. stek lökarna och champinjonerna i olja i en panna, smaksätt med soja
  3. koka spaghettin
  4. koka tomatkross, tomatpuré, linser, champinjoner, grönsaksbuljong och persilja/basilika i ca 15 min
  5. tillsätt i något skede zucchini och peppar
  6. låt muhi så länge du orkar
  7. ät


sunnuntai 18. syyskuuta 2016

en liten seppo

Idag har varit en ganska perfekt söndag. Lite sjuk ännu, men väckning klockan åtta. Så har jag läst tidningen från datorn, lekt med Seppo, ätit gröt och vindruvor, tvättat Seppo och putsat hans öron "yhteisvoimin" med Risto. Och bara legat och dega.

Bild tagen nyligen.



Nu har vi haft Seppo i en och en halv vecka. På fredag åkte hans bror Kauko till sitt nya hem efter att ha haft Seppo som sällskap under en vecka. Nedan lite bilder på bebisarna. Seppo känner man lätt igen från de vita tassarna och fläcken på magen.













i've got a secret and I won't tell you what it is ;)



Bröderna blev så bra vänner, att jag var rädd ifall Seppo alls skulle klara av att leva utan Kaukos stöd. Överraskande bra har han dock nu anpassat sig, och från att ha varit lite av en "eremit" har han nu transformerats till värsta famnbebisen. Eller axelbebisen - han gillar nämligen att klättra upp på mina axlar och börja tugga på mitt hår...