perjantai 23. syyskuuta 2016

23 sept. -16



Varför känns det alltid så bra när jag håller på med något dumt som måste vara sådär smått extremt?

Som ett (inte så vilt) exempel så vaknade jag klockan ett på natten idag och istället för att bara försöka lägga mig om, bestämde jag mig för att stiga upp. Och att börja skriva på ett skolprojekt. Visserligen har jag 10 sidor att skriva som ska vara inne inom en vecka. Men idag ska jag även ha kvällstur på jobbet, vilket betyder att jag måste hållas vaken 21 timmar. Och så har jag ju varit sjuk nu i ett tag...
Men sova hinner man i graven, sägs det ju. Och det är visserligen sant. Så om jag nu på något sjukt sätt finner njutning i att pina mig själv, så varför låta bli? Hahha

Och att i det gatubelysta mörkret och lite kyliga höstluften promenera till 24/7 öppna Alepan för banan och lite grötingredienser, är ganska mysigt på något sätt. Och veta att hela dagen ännu är framför.


2 kommenttia:

  1. Alltså.... på någo sätt låter dedä ändå ganska mysigt 😄 men lycka till på kvällsturen säger jag! Haha men med kaffe kommer man långt 😉

    VastaaPoista
    Vastaukset
    1. Hahha de vaar :D tacktack, den gick ju sen rikit bra ;) alltiiid!

      Poista