sunnuntai 11. kesäkuuta 2017



Alltså jag vill bara ha denhär bilden som rubrik. Och nu har jag det.


Det är bara så konstigt hur jag samlat på mig så mycket saker. För jag som alltid haft lätt för att slänga bort onödiga saker. De mer synliga sakerna; kläder i mängder, smycken och nagellack jag aldrig använder och random saker jag nångång fått men bara sitter och tar plats, t.ex. Och det som jag finner allra mest problematiskt (just nu iallafall) - bilderna (och filmerna). Då telefonen är full, överför jag till datorn och när datorn är full har jag min hårddisk. Problemet med min hårddisk är att den är så high-tech att jag varje gång före jag ens börjar med rumban får ont i magen eftersom jag vet att det inte kommer att bli lätt. 50% av gångerna jag försöker, hittar jag inte ens vart nånstans bilderna nu befann sig...

Sen började jag tänka på ifall bildernas mängd egentligen har något mervärde till mig..? Klar att det alltid är känsloväckande att titta på bilder från åratal bakåt, eller rentav några månader, men när jag tittat klart, är de bara där som en problematisk teknikhärva. Men man vill ju ändå inte ha datorn full med bilder utan att ha backat upp dem, för när datorn blir stulen eller går sönder, vad gör man då?

Ja, jag vet inte riktigt vad jag vill komma till här, men kanske att det nog först och främst passar bäst för mig att jag nu börjar minimera ytterligare mängden bilder så att varje enskild bild är en sån att jag om 10 år verkligen skulle uppskatta att se den. Och därefter fundera ut ett fungerande system. Kanske se, hur länge dom ryms att ladda upp gratis i drive, och därefter flytta dom på ett klarare sätt också i min teknikhärva. För fastän jag bara skulle vilja vara 100% i nuet som Seppo på bilden ovan, känner jag att en mängd av välutvalda bilder att ha som minnen ändå ger ett mervärde till mig. Kanske en dag som allting känns helt bajs, blir man ju lite glad av att titta på någon bild från förra gången man var på lande eller något sånt.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti